Anmäld till Stockholm Marathon

Så kom jag mig för att anmäla mig till sist. Nu har jag en plats i nästa års Stockholm Marathon.

Dom har ökat ut antal platser rätt rejält dom senaste åren och det har blivit bara fler och fler deltagare, men i år ligger anmälningarna något efter hur det var förra året. Är intresset på väg ner? Det är för tidigt att säga men nu har jag min plats i alla fall. Bokad och betald.

21500 platser och 3278 platser kvar idag efter att min beställning är registrerad. Nu återstår bara en massa träningsmil. "Men först ska jag ta en kopp kaffe".

Från en skämtteckning av Staffan Lindén, "Staffans Stollar". Där den entusiastiske ynglingen säger:

"Jag ska ta en fil.kand. Men först ska jag ta en kopp kaffe." Jag känner mig lite så idag inför den här uppgiften.


          

Joggingbandet

Springa utomhus är nummer ett, men idag blir det löpbandet.

Jag planerade en långträning idag, 2 timmar åtminstone = 15-17 km, men det blir Actic. Jag har bara 5 minuter ner till gymmet och det brukar alltid finnas något löpband ledigt. Idag är det visserligen ishalt så många andra passar förstås på att springa inomhus men det räcker nog till mig också.

Jag påstod en gång att jag bara klarade några kilometer på löpbandet, men man kan väl ändra sig. Mit personliga rekord är nog 1,5 tim, men idag satsar jag på högst en timme.

Lite tråkigare än att springa ut får jag erkänna, men bastun efteråt hägrar, och en sån här dag när det är så halt så är det ju säkrare.

Mot löpbandet! På Actic, Kristiansborgsbadet, Västerås.  

Underhållsjogging med bra resultat

Vändstolpen, Björnöbron

Det har mest blivit kortvändor i höst, oftast bara 8 km. Utan riktigt mål är det bäst att bara vara ute och röra på sig hyfsat regelbundet utan att tänka på längder och tider.

Men så idag testade jag en lite längre vända, 15 kilometer. En av mina roligare vändor, ut till Björnön för att runda stolpen som står vid bron och så tillbaka hem. Det är så fint att springa längs Mälaren. Och det gick hur bra som helst, jag skulle lätt kunnat ha sprungit ett varv till. Underhållsjoggingen har fungerat.

Men nu är det dags att springa lite mer planerat. December markerar 26 veckor kvar till Stockholm Marathon, och jag ska inte vara sämre förberedd 2013 än jag var 2012, helst en bra bit bättre.

Hemma i stan igen hade det blivit mörkt

Och kanske jag ska lägga in en formtopp sista söndan i februari också? Annual Yours Truly 50K Run at Stenstorpet, Sala; Sweden. Ja, det tål att tänka på när nu underhållsjoggingen har gått så bra. Man ska väl inte tjata om ålder hela tiden, men det är ju en av poängerna med den här bloggen, långdistanslöpning för pensionärer och andra äldre, och att vid 68 år dra iväg på en så här pass lång runda är värt ett OBS i kanten och jag hoppas det ger råg i ryggen för andra gamlingar också. Man behöver inte känna sig så gammal bara för att prästbetyget säger det.

Och förresten - finns det platser kvar på Stockholm Marathon? Nu blev det bråttom.    

Det bästa Jan Malmsjö gjort

Jan Malmsjö i sopsäcken
I väntan på startskottet 2002

Det är värt att notera bland oss långjoggare det jag uppmärksammade i ett blogginlägg redan 22 september 2008, Jan Malmsjös största ögonblick i hans framgångsrika karriär. I dag har Vlt en intervju med Jan Malmsjö, 80 fyllda, inför ett med honom numera väldigt sällsynt framträdande med sång och ev. något danssteg.

Där får han frågan "Vad är du särskilt stolt över i karriären?". Och han svarar "Att jag två gånger, när jag var 50 och 70 år, sprang New York City Marathon. Det är det bästa jag gjort."

På banketten efteråt

Det är jag väldigt imponerad över och kanske lite förvånad också att bland alla framgångar han haft på scenen väljer han i stället NYC Marathon. Som jag också sprungit!

Och vilken tur att han och jag inte var anmälda till årets NYC Marathon som går, eller skulle ha gått, på söndag den 4:e november. Hur kommer det att bli i år med stormarna som är på väg mot New York? Det är mycket som är osäkert i år. Det hänger på vädret...      

En ovanlig prestation

Suverän marathonlöpare

En av mina konkurrenter på marathonbanan, Anders Hidefjäll från Västerås, når ett nytt mål i helgen. I Åland Marathon på söndag springer han sin 200:e mara!

De senaste tre helgerna (!) har han avverkat 197, 198 och 199 så blir det alltså nr 200 i helgen!

I båda mina två senaste maror lyckades jag klå honom med några minuter, men hans svit på 200 tar jag förstås aldrig. Om jag kommer till start nånstans nästa år blir det nr 20 för mig, rätt bra det också men Anders är i en annan division.

Jag håller ett extra öga på sportrapporterna från Åland den här helgen! Imponerande Anders!      

Nya träningsidéer

Det är nog inte så farligt, kanske rentav bra, att ta det lite lugnare med träningen ibland bra man inte håller upp helt och hållet. Och det är nog alltid bra med varierad träning. Idag var det ett nytt moment på spinningpasset.

Vetenskapens Värld 1/10 missade jag, och tyvärr finns programmet inte heller på Svtplay, men vår spinninginstruktör hade kollat programmet. Forskning visade att om man 3-4 ggr i veckan under sina träningspass kör absolut maxat 20 sekunder och upprepar det tre gånger får man oanade effekter.

Vi testade det idag på spinningpasset på Actic, 3 ggr körde vi 20 sekunder varje gång i ett tempo och med en belastning som var absolut max vad vi orkade. Det är ju inte så farligt, det är bara att köra på och räkna ner sekunderna.

Nu ska jag på mina löppass göra något liknande. Tre gånger springer jag som om det brinner och räknar till 20.

Fördelen med såna här urladdningar var märkbar förbättring av kolesterolvärden och blodsocker bl.a. Men tyvärr hittar jag inte programmet, men jag litar på Ivan, vår coach på spinningpasset.

Nästa år är jag med!

Kungsträdgården innan start

Stockholm Halvmarathon var en kul tävling, jag blev sugen att vara med, men den här gången stod jag i publiken.

Fullt med folk i Kungsträdgården där alla samlades innan starten på Norrbro och sol och fint väder. Ingen risk för regn.

I första hand skulle vi heja på Elisabeth som gjorde en nystartspremiär efter några års bortavaro från löparbanorna. "Hyfsat tränad" sa hon, "med nya skor". Det är så kul när mitt löparintresse smittar av sig på andra, ja hon kanske skulle sprungit ändå, men lite påverkan inbillar jag mig att jag haft.
    

Torsgatan, snart in på Odenvägen

Vi började titta i Vasaparken där löparna kom efter fyra km och man blir ju riktigt yr i skallen av att stå och kolla efter en svartklädd löpare utan keps, men rätt snart så kom hon i lite för hög fart. Det är lätt att dras med i början av ett lopp.

Var skulle vi se henne nästa gång? Vi satsade på Norr Mälarstrand, men då måste vi ta Tunnelbanan för att hinna. Och det var då vi förstod att vi var insnärjda i Vasaparken, löparna springer runt hela parken! Det tog en himla tid innan vi kunde ta oss över på rätt sida av banan, vi hade barnvagnen med oss också. Jag blir galen när jag själv springer och folk korsar banan framför fötterna på en, så vi väntade länge tills det var helt OK att korsa. Men då var vi för sent ute, hon hade redan passerat Norr Mälarstrand, skulle vi försökte satsa på Söder i stället? Men det tog tid det också så vi hoppade av i Gamla Stan och tog plats på Skeppsbron.

Medalj runt nacken

Ett gäng tjejer i 10-12-årsåldern sjöng ihärdigt en ramsa att löparna var grymma "därför ska vi ropa över hela Europa" sjöng dom och klappade händerna. Vad roligt det är med publik som törs släppa loss och sjunga som dom här tjejerna. Liksom  tjejerna som varje år stod på Fleminggatan på Stockholm Marathon som sjöng: "Ni har kämpat bra ska ni veta, vi står bara här och blir feta". Varje år stod dom där och sjöng så det blev stämning. Nu är banan ändrad, minns inte var dom står nu, men dom sjunger fortfarande!

Bettan sprang så fort på slutet så vi såg inte henne svischa förbi. Rätt var det var var hon i mål, rätt trött men nystartspremiären gick över förväntan, 2.02! Hon har mycket ogjort på löparbanorna runt om i världen! Och jag kanske blir med nästa år om vädret blir lika bra som i år.                  

Stockholm Halvmarathon

På lördag är det löpning i Stockholm igen. Stockholm Halvmarathon.  Men vi ska bara titta på.

Rätt skönt det också som omväxling. Elisabeth startar 16.05, det är henne vi i första hand ska heja på. Hennes comeback på löparbanorna efter sina barnafödslar. Klarar hon 2 timmar nu i premiären?



Halvmaran är rätt bra distans, nästan lika populärt som ett marathon men mycket lättare att springa. Jobbigt och utslagsgivande, men man behöver ju inte vara lika väl förberedd för att springa 21098 meter som att springa det dubbla.

Jag har bara sprungit två halvmaror, Stockholmsloppet 1999 på 1.54.26 och Broloppet 2000 på 1.58 har jag för mig, sen har det mest varit maror, men karriären går ju mot sitt slut, jag kanske tar upp halvmaror i stället. Och Elisabeths har fått en nystart, hon är väl snart tillbaka på maran också. Anders är nyanmäld till TEC 2013 (= 8 halvmaror i sträck) så vi har väl en löpargen i släkten.

Skeppsbron verkar vara ett bra ställe att kolla, eller blir det för mycket folk där? Äh, det är nog plats för oss också.  Nu ska jag lusläsa startlistan, men framför allt:   Heja Elisabeth!!        

Jubileumsmaran 2012

Starklar

Jubileumsmaran 14/7 var ett riktigt kul lopp. Hundra år sen på dagen och tom på minuten startade vi. Det är över en månad sen nu, hög tid att göra en återblick:


Jag var nog lite fundersam om jag skulle orka två marathon så tätt på varandra, Stockholmsmaran i juni och den här maran 6-7 veckor, men det gick hur bra som helst. För en gångs skull kunde jag hämta nummerlappen dagen innan så det blev lite lugnare då loppet skulle gå.

På bussen till Stadion råkade jag hamna bredvid en gammal elitlöpare, det var ju kul. Jan-Ivar Westlund var med på VM i Helsingfors -83 och var fyra i Stockholm -82, nu siktade han på fyra timmar.



Starten har gått för andra startgruppen

Jag trodde det skulle vara kaos i starten men det gick utan problem och vädret var nästan perfekt den här gången. Ut till Sollentuna för att runda Marathonmonumentet och så tillbaka på samma bana. Det var första gången jag sprang ett sånt lopp, men det var ju kul att se täten och jämföra deras fart med lunken det är i bakre klungan. Massor av musik, löpare och funktionärer i gammaldags kläder och en bana som nästan till 100% stämde med den ursprungliga, det var en förmån att få vara med.



Nu är jag i mål

Tillbaka på Stadion kunde man välja att springa till höger och ta samma längd som det hade varit 1912, eller att ta till vänster och springa en extrasväng så att det blev den rätta sträckan, 42,195 km. Jag hade tänkt ta till höger men kände mig så pass stark att det fick bli en riktig mara. På 5.11 dvs 12 minuter sämre tid än mardrömsloppet i juni, det kan man ju fundera över.

Och dan efter var det party för alla löpare på Stadion, tänk att man fick vara med på det här jubileet!         

Jubileumsmaran på lördag

Tidstypisk 1912

Bara några uppmjukningsrundor kvar nu innan Jubileumsmaran på lördag. Jag är hyfsat bra förberedd och det ska bli riktigt roligt.

Väderprognosen? Jodå, regn ska det bli. 16 grader varmt och 5-6 mm regn, men det är OK för mig, mer trist för publiken. Egentligen ska man vara tidstypiskt klädd, men det gör jag mig nog inte besvär med det, för i praktiken är det inte så rasande stor skillnad mellan då och nu. Och så sällan som jag köper nya löparkläder så är dom nästan tidstypiska för förra seklet åtminstone.

Publikbilder 1912

Vi löpare kan få pris om vi är bra klädda men det är nog lättare för publiken. Många kommer säkert att vara klädda i gammal stil från början av förra seklet.


Ett kul lopp kommer det att bli - 12.500 på startlinjen där jag med startnummer 10602 startar kl 14.28 med beräknad målgång 19.58. Orkestrar, jippon. Och en fest på söndagen för alla löpare. En kul helg att se fram mot!

Två veckor kvar

Jubileumsmaran närmar sig och formen är godkänd.

Träningsfritt en dryg vecka före och under midsommar och träningsknapert ett tag efter midsommar också med halsont och snuva, men nu har jag varit igång ett tag och det känns riktigt bra och jag har två veckor till på mig att träna. En vända på 25-30 km skulle vara bra i slutet av den här veckan.

Tiden blir nog sämre än sist, klarar jag 5,5 timme är jag nöjd.

Jag råkade se ett namn i startlistan jag kände igen, Örjan H. en gammal klasskamrat. Har aldrig sett hans namn på Stockholmsmaran, få se om han är giftig. Jag mailade honom och erbjöd mig vara hare för att garantera en bra tid, men han avböjde, så ett mål för loppet får bli att ge honom rejält på moppe.

Träningen igång igen

Så här snabbt har jag aldrig varit igång igen efter en mara. Men jag har inget val, Jubileumsmaran är inte så långt bort.

Jag har gått på en nit en gång efter en mara med att börja för långt och för snabbt. För snabbt var inget problem idag, jag kan helt enkelt inte springa så snabbt längre, och för långt blev det inte heller, sju km precis. Det gick riktigt bra, men jag måste rätt snabbt upp på längder igen och midsommar närmar sig med lite sämre med träningsmöjligheter.

Men det fixar sig nog och det ska bli riktigt riktigt kul med Jubileumsmaran i betydligt bättre väder än årets Stockholm Marathon. Skönt att vara igång igen. 

Stockhom Marathon 2012

Innan loppet. Regn och 4 grader!

Den här maran kommer att gå till historien. Inte på 100 år kommer vädret att bli lika dåligt som i år. 4 grader och regn vid starten gick upp till 6 under dagen men med ihållande regn och blåst, 5000 kom inte ens till start.

Men jag tvekade aldrig, det är klart att jag skulle försöka. Är jag inte sjuk eller skadad skulle jag aldrig backa ur, så det var bara att bita ihop. I regnet sprang jag i långbyxor, tre lager på överkroppen och utan glasögon. Det var inte roligt nånstans idag. Några kommentarer:

Smidiga killen tv är jag

Utan glasögon ser jag inte så långt så jag stirrade bara i backen 5-6 meter framför mig och var i min bubbla hela loppet. Trött blir jag förstås, men ändå är det överkomligt i min fart. Började på 6.30 / km som vid halva loppet krupit upp till 7 minuter. Vid 35 hade det blivit 7.40 och där började problemen. Stortårna började göra ont i dom våta skorna, vaderna var så stelfrusna att jag fick svårt att styra benen och jag började gå mer än vanligt. Så vid 40 gick det upp till 7.45 och båda händerna började sticka väldigt obehagligt. Kölden? Eller kanske att det våta tröjorna stramade i armhålorna? Nån spurt var det inte tal om fast Calle och Ellen stod och hejade utanför Stadion, på vingliga ben bröt jag den underbara mållinjen på 4.59.08. Inte vinglig av trötthet i första hand, det var kylan och regnet som var det värsta. Men så härligt det är att klara ett kraftprov. "Aldrig mera"-tanken byts direkt till "Nästa lopp ska bli kul".

Placering? 10284 med över 1000 killar efter mig och 162:a i min åldersgrupp (65+), men när jag kollar närmre där så ser jag att jag bland 68+ hade jag bara 40 gubbar före mig! Så det var en bra dag på jobbet!            
              

Sista träningspasset klart

Valhallavägen

Stockholm Marathon 2012 på lördag - here I come!

Skadefri och inte en enda liten krämpa att skylla på. Jag har sprungit för lite men ändå mer än både förra och förrförra året. Det här får duga, jag är nöjd. 50 mil i år varav 30 de sista två månaderna.

Under träningsperioden har jag varit förkyld ett par tre gånger och haft två magvändor, är det ett tecken på att man blir mer infektionskänslig vid stigande ålder? Eller kanske vid stigande visdom?

Träningsfarten ligger stadigt över 7 min/km nu, ofta 7,5 min. När jag sprang min snabbaste mara 1999, 55 år, hade jag en medelhastighet på 5.80 nånting, nu på lördag är jag glad om jag vid 68 år klarar 8 min blankt. I så fall skulle det bli en tid runt 5 och en halv timme. Jag är realist och sätter upp det som mål.

Vädret på lördag ser ut att bli kallt och regnigt, det sämsta väder jag nånsin haft på en mara. Hoppas SMHI för en gångs skull har fel i sina väderprognoser...

Möjligtvis en 2 km uppmjukning på fredag, annars är träningen inför Stockholm Marathon 2012 klar!    

En vecka kvar

Stockholm Marathon 2012 blir min 14:e i Stockholm och min 18:e totalt.

Förberedelserna har gått rätt OK, och under april och maj har jag sprungit mer än de senaste åren, lovar bra inför examensdagen. Men så var det den där magsjukan mitt i alltihopa! Det blir väl knappast personligt rekord.

Och så ser jag på väderprognosen att det är lite osäkert med vädret. Fredan är buskallt i Stockholm - 5 grader och regn! Lördan ser lite bättre ut, runt 13 grader och uppehåll. Skulle det bli så, så är det nästan optimalt även om jag föredrar 18-20 grader.

Sista veckan blir det några kortvändor, 8 km i kväll eller i morgon bitti och 5 km på ons/tor är allt jag tänkt springa. Sen hoppas jag min träning ska räcka för en tid mellan 5.15 och 5.25.
         

Ner som en pannkaka...

Man får ju inte förhäva sig, det straffar sig alltid. Men så sent som på söndagsrundan kändes det bra, jag kände mig hur stark som helst. Två mil på söndan och totalt 5 för den veckan. och två 6,5-milsveckor dessförinnan. Så jag tänkte mig en lite lugnare vecka den här veckan, Stockholmsmaran närmar sig.

Och lugnare kommer det att bli. Jag låg och vred mig under natten och när morgonen kom gick jag ut för att få lite frisk luft, men blev det en pizza i trädgårn i stället. Vad är detta, det var väl onödigt. En lugn vecka med lite småjoggning hade jag tänkt, men nu går jag ju bara och blir dränerad på de krafter jag byggt upp!

För elva år sen var det något liknande, en dundermagsjuka tre veckor innan start. Jag repade mig inte den gången till starten så nu är jag lite nervös för hur det här ska gå. Jag kan bara hoppas att det är lindrigare den här gången. Men jag kommer aldrig mer säga att jag är stark.      

Gud så stark jag är!

Hemma från min andra långträning, tre mil, var det det första jag sa när jag hem. Ingen annan säger det så jag får peppa mig själv med några klappar på axeln. Bra jobbat, Örjan!

Så många av mina bekanta har krämpor både här och där. Ett knä krånglar. Eller ryggen. KOL. Diabetes. Eller så är dom bara lite för tjocka rent ut sagt så dom inte orkar motionera så mycket.

En bekant, sju år äldre än jag, blir allt sämre i den där sjukan som sätter sig på huvudet och personligheten. Han kan nog inte springa maran i år fast han är sån naturbegåvning, jag har aldrig lyckats ta honom.

Och så är det min spinningkompis som är den mest vältränade av oss alla seniorspinnare. När vi går där med runda magar har han en kropp som en 30-åring, stark och smidig, men han trillade dit på en stor hjärtinfarkt. Det kommer att ta tid innan han är tillbaka förstås.

Och jag sitter nu här efter en tremilsrunda och har absolut inte ont nånstans i hela kroppen, det bara kryper så där skönt i benen som bara vi långlöpare får vara med om. Och i morgon förmiddag tar jag ett pass med styrketräning på Actic och rundar av med en bastu. Så kan jag slappa på lördag och helga vilodagen på söndag med en tvåmilsrunda. Man blir ödmjuk i den här åldern, men eftersom ingen annan säger det så säger jag det igen:    

         Bra jobbat, Örjan!  Gud så stark du är!          

Det drar ihop sig

Bara en månad kvar nu till start och startbeviset har kommit. Och jag är bara halvtränad!

Syndarn vaknar sent, och nymornad är jag igång nu väldigt regelbundet. Jag har sprungit varannan dag nu ett bra tag, men inte fått upp några riktiga längder, drygt 2 mil som mest.

Vid snart 68 har jag alldeles för mycket att göra, tiden räcker inte till för att löpträna. Eller jag prioriterar alltför ofta något annat om jag ska vara ärlig.

Men idag, 28 april, lägger jag till en mil och tar en tremilsrunda. Och nästa vecka en till. Det får räcka, sen är jag i alla fall drygt halvtränad inför min 14:e Stockholm Marathon.

Men till andra varvet kunde jag ha nytta av en konsult, vad tar en sån i timmen?  

Oro i skogen

En favoritrunda (jag har många) går genom Rönnbyskogen, men det har varit lite oroligt där ett tag.

Vi karlar behöver aldrig vara skraja när vi motionerar, jag tänker aldrig tanken att man ska behöva vara rädd för något. Ja, en lösspringande hund kanske, och en gång blockerade en kossa vägen för mig, men mer har det aldrig varit. Och jag har sprungit tidiga morgnar och sena kvällar utan att behöva bry mig.

Längst in i Rönnbyskogen
Det var lugnt idag

Men det är annat för tjejer, tyvärr. I spåret genom Rönnby har tjejer ett tag blivit uppvaktade på ett obehagligt sätt av en kille, så där springer dom inte gärna ensamma nu. Inget allvarligt har hänt än som tur är, men det är klart att tjejerna är rädda.

Och jag har sprungit den vändan extra många gånger nu senaste veckorna så att jag kan ge fridstöraren på moppe om jag får syn på honom.

Annars går träningen inför årets marathonlopp hyfsat, men jag springer för lite. Jag får nog sikta in mig på 5,5 timme i marathonspåret i sommar tyvärr.

Same, same

Isen ligger kvar på Olof Jons

Jag springer gärna samma runda, gång efter gång. Jag vet inte hur många gånger jag sprungit "Bredmossen - Banelund" 12 kilometer. Häromdagen blev det ett varv igen.

Först en bit på vallen längs Olof Jons Damm, sen lite skogsväg där jag alltid är rädd att stuka foten på en rot eller en sten, sen är det skogsväg några kilometer innan det blir asfalt i stort sett hela vägen in till mål.

Sällan nåt spännande som händer, ser knappt en bil. Förutom dom sista kilometrarna längs gamla Avestavägen. Same, same. Men sist hade det hänt grejer!

Hinderbana genom skogen

Först hade ett träd rasat över stigen i vinterstormarna. Spännande! Och sen längs skogsvägen hade man gallrat skogen på ett parti både rejält och snyggt. Man hade sparat lövträden så det där kommer att bli ett riktigt fint avbrott på en av mina bästa joggingrundor. Man kunde tom skymta sjön genom björkarna, det där blev fint, nu kommer jag trivas ännu mer på den här rundan.

Olof Jons skymtar längst bort

Och idag tog jag en annan favoritrunda hemma i Västerås som jag också sprungit hur många gånger som helst: ut till Björnön och ett varv i spåret därute. Träningen mot Stockholm Marathon och Jubileumsmaran rullar på!      
   

Kortbyxor i mars

Det brukar vara nån gång i april som kortbyxorna åker på för första gången så i år var det rekord. 22 mars!

Jag hade inga träningskläder i fritidshuset när jag blev joggingsugen så vanliga fritidskortbyxorna fick duga och så tog jag en runda på skogsvägen där det var minst risk att möta någon. En snygg jacka hade jag men jag såg nog inge vidare ut i mina kortbrallor.

Men strunt samma, nu är kortbyxsäsongen invigd även om det kommer många bakslag än förstås. Och vinterjoggingen på Gran Canaria räknas inte.

Kortbyxpremiären var idag 22 mars. 6 km till Älgudden. På Grossmossen simmade några svanar, men tranorna har inte kommit än.

Igång igen efter träningsuppehåll

Det är kanske nyttigt ibland med ett träningsuppehåll, men tre veckor var lite för mycket.

Jag var uppe på 2-milsvändor när förkylningen slog till och i förrgår var det första gången jag vågade mig ut att springa igen efter att ha blivit frisk. Jag tänkte ta en 2-milare direkt men ångrade mig i dörrn och valde min kortvända i stället. Vilken tur!

Visserligen hade jag fem pannkakor i magen, men så segt att springa som då har det nog aldrig varit. Tur att jag inte tog 2-milsvändan. När jag kom hem deppade jag en stund - nu får jag nog inte upp flåset mer.

Men redan idag, andra gången efter förkylningen, när jag på nytt tog kortvändan var det lättare att springa.Jag kör nog några kortvändor till innan jag lägger in långloppen, men visst kommer formen tillbaka.

Jag ligger 43:a på kommunlistan hos jogg.se efter mina två kortlopp, men jag ska jobba mig upp till topp10 där jag hör hemma!

Inställt

Det här blir andra gången jag hoppar av en planerad tävling, det blir ingen långlöpning på söndag. The fourth annual Yours Truly 50k Run at Stentorpet, Sala, Sweden is postponed to 2013. 

Med lite småkrämpor är det OK att göra ett kraftprov, men med en förkylning i kroppen är de bäst att låta bli. Synd - det hade blivit 4:e gången i rad och jag hade tänkt att sen köra två år till, till 2014 alltså. Längre än så sträcker sig inte min planering. Men utom tävlan kommer jag nog att köra min 5-milare lite längre fram i vår ändå.

Förra gången jag ställde in var New York 2001 i "11 september"-turbulensen. Det kostade mig 5.620 att göra en sen avbokning, den här gången kostar det som tur var inte ett öre. YT 50k är ju ett gratislopp som tur är och inkvarteringen i Stentorpet kostar ju heller inget extra. Så det var inte så farligt - jag kommer igen!

Aj aj -- förkylt!

Första vintern på länge jag haft så många förkylningar. Nu har jag haft en släng igen.

Inte så allvarlig förkylning, gick fort över, men får stora konsekvenser. Är jag inte 100% OK innan kvällen blir det ingen Yours Truly på söndag.  

Mina joggingkläder

Inte många är så otrendiga som jag när det gäller mina joggingkläder. Jag köper nästan aldrig något nytt.

Mer än nya skor förstås, dom byter jag regelbundet. Men inte efter 100 mil som man visst ska göra, jag springer nog det tredubbla innan jag köper nya. Och då blir det alltid dom gamla vanliga, Asics 2160 som sist var uppe i 1600. Dom har bara gått 42 mil, så dom kommer att hålla hela 2012. Nästa skobyte får bli 2013 och då heter dom väl  Asics 2080 och priset har väl ökat några hundringar.

Tunna och sköna, men inte slitstarka

Kortbyxor och tröja har jag just nu rätt nya och kan vara nöjd med, men strumpor är det sämre med. Jag köpte nya igår, Newline två par för 129, men dom var alldeles för tunna, det blev hål i dom direkt idag på 17-kmrundan, så där får jag kosta på mig bättre kvalitet.

Underställ och ytterplagg får alltid hänga med för länge, men jag tänker alltid så där att "dom klarar sig ett år till", och till sist håller dom nästan inte ihop. Då köper jag nytt, billigt och otrendigt på Outleten i Avesta.

Mina byxor idag är rätt OK men matchade absolut inte jackan, som borde bytas ut, den börjar få hål i fickan. Mössan var också rätt OK, men i vantarna har innerfodret släppt så det är pyssel att få på dom. Margareta ruskar bara på huvudet när jag ger mig ut att springa i mina gamla fula kläder, och jag håller med henne, nu är det dags att byta upp sig lite.

Eller jag kanske klarar mig vintern ut med det jag har och kompletterar på outletrean i vår. Eller så duger mina  kläder ett år till... Det tål att tänka på.            

Träningsläget februari

Lite tjatigt, men det är som vanligt - jag ligger lite efter men läget är ändå rätt OK.

Jag har några långrundor nu som jag måste prioritera, testade 17 km igår, och det gick riktigt riktigt bra. Jag vet att man inte får slarva med långpassen, men det har jag gjort ändå, nu ska jag ta två långlopp till unde de närmaste dagarna. Och kanske något lite kortare pass också.

Och två spinningpass blir det också, i morrn och nästa onsdag. Det är så bra jag kan göra för att bli förberedd inför "Fourth Annual Yours Truly 50k Run at Stentorpet, Sala Sweden"

Banan blir densamma som tidigare med denna planering:

Varv 1, 2.10
Varv 2. 2.20
Varv 3. 3.00          

5 mil på en löptid på 7.30. Så kan jag kosta på mig pauser mellan varje varv på totalt 29 minuter så har jag en planerad sluttid under åtta timmar. Ska bli spännande att se om jag klarar det.

Ett ovanligt motionsspår

Jag springer helst på skogsvägarna i Sala eller i motionsspåren i Västerås, oftast ser man inte en kotte.

Så hamnade vi i Las Palmas några veckor och här har jag motionsrundan precis utanför hotelldörren, en väldigt annorlunda motionsrunda. Strandpromenad om 3,5 km, fram och tillbaka blir alltså 7 km varannan morgon. Massor av folk är ute och går och också massor av joggare. Hundratals restauranger kantar ena sidan av joggingrundan och vågorna från Atlanten rullar in på stranden på andra sidan.

Stenbelagd hela vägen och tre toaletter på strategiska ställen. Ett väldigt ovanligt motionsspår som jag avverkat 4 mil på redan och det blir nog ett par tre rundor till innan jag kommer hem till vintern och jogging i minusgrader igen. Dom vet inte hur bra dom har det med sin träning härnere.

Träningsläget i mitten av januari

Nä, läget är inte bra, men ändå rätt OK. Jag springer ju minst en gång i veckan i alla fall, spinner och styrketränar. Men jag behöver mer långlöpningar.

En 2-milare i veckan saknar jag, och jag vet att just långloppet får man inte slarva med, men det har jag gjort ett tag. Men nu åker vi på träningsläger till Las Palmas och där har jag tänkt springa på¨Las Canteras i första hand. Det blir en knapp mil fram och tillbaka, men självklart ska jag lägga upp en bra 2-milsrunda också när vi är på plats.

Idag var det motionsbandet på Actic. Bara fem kilometer, men i bra tempo, 6 minuter blankt. Nu ser jag fram mot att springa utomhus i tjugo graders värme. Me gusta correr. Talvez en la playa...