Same, same

Isen ligger kvar på Olof Jons

Jag springer gärna samma runda, gång efter gång. Jag vet inte hur många gånger jag sprungit "Bredmossen - Banelund" 12 kilometer. Häromdagen blev det ett varv igen.

Först en bit på vallen längs Olof Jons Damm, sen lite skogsväg där jag alltid är rädd att stuka foten på en rot eller en sten, sen är det skogsväg några kilometer innan det blir asfalt i stort sett hela vägen in till mål.

Sällan nåt spännande som händer, ser knappt en bil. Förutom dom sista kilometrarna längs gamla Avestavägen. Same, same. Men sist hade det hänt grejer!

Hinderbana genom skogen

Först hade ett träd rasat över stigen i vinterstormarna. Spännande! Och sen längs skogsvägen hade man gallrat skogen på ett parti både rejält och snyggt. Man hade sparat lövträden så det där kommer att bli ett riktigt fint avbrott på en av mina bästa joggingrundor. Man kunde tom skymta sjön genom björkarna, det där blev fint, nu kommer jag trivas ännu mer på den här rundan.

Olof Jons skymtar längst bort

Och idag tog jag en annan favoritrunda hemma i Västerås som jag också sprungit hur många gånger som helst: ut till Björnön och ett varv i spåret därute. Träningen mot Stockholm Marathon och Jubileumsmaran rullar på!