Oro i skogen

En favoritrunda (jag har många) går genom Rönnbyskogen, men det har varit lite oroligt där ett tag.

Vi karlar behöver aldrig vara skraja när vi motionerar, jag tänker aldrig tanken att man ska behöva vara rädd för något. Ja, en lösspringande hund kanske, och en gång blockerade en kossa vägen för mig, men mer har det aldrig varit. Och jag har sprungit tidiga morgnar och sena kvällar utan att behöva bry mig.

Längst in i Rönnbyskogen
Det var lugnt idag

Men det är annat för tjejer, tyvärr. I spåret genom Rönnby har tjejer ett tag blivit uppvaktade på ett obehagligt sätt av en kille, så där springer dom inte gärna ensamma nu. Inget allvarligt har hänt än som tur är, men det är klart att tjejerna är rädda.

Och jag har sprungit den vändan extra många gånger nu senaste veckorna så att jag kan ge fridstöraren på moppe om jag får syn på honom.

Annars går träningen inför årets marathonlopp hyfsat, men jag springer för lite. Jag får nog sikta in mig på 5,5 timme i marathonspåret i sommar tyvärr.