Avslutningsdags på joggingbloggen

Det här blir det sista eller ev. det näst sista inlägget på min joggingblogg. Här hade jag hoppats att få ett utbyte med nån långjoggare  i min egen ålder - 65-75 så där, men det var ett hopplöst projekt så jag rundar nu av den här bloggen.

Just idag är det en knapp månad kvar till Stockholm Marathon 2014 då jag kommer att springa min 16:e i Stockholm, 21 totalt. De senaste åren har jag tränat lite ostrukturerat men det här kan få bli dagens visdomsord: Det är jättebra att ha en plan för sin träning som i mitt fall ett Excelark med planerade och genomförda träningar och en kurva som visar utfallet.

Planeringen är absolut inte vetenskaplig på något sätt, inte ens genomtänkt, men det har varit bra att ha den där kurvan så att jag tagit mig ut på en löpartur fast kroppen egentligen helst ville slappa framför TV:n.

70 mil just nu sen årsskiftet kan nog bli 5-10 till, sen är jag mogen för årets Stockholm Marathon.

Jo, det blir nog ett sista inlägg med en kommentar till själva loppet - kommer jag att komma i mål?

Startnummer 18825 i Stockholm Marathon 31/5 2014    

Idag gick det för snabbt

Runt 7 minuter/kilometer är nog en bra hastighet för mig. Idag i nya skor gick det för fort.

Jag har alltid haft Acics i 2100-serien och avverkar två par på 3 år men idag testade jag ett par Adidas. Adizero tror jag dom heter. Mycket lättare än mina vanliga och så tunna att jag nästan frös lite om fötterna först i det nollgradiga vädret. Men rätt snart fick jag upp farten och värmen.

Adidas Adizero

För säkerhets skull tog jag min korta runda, 8 kilometer, och här är mina kilometertider för de första sex kilometerna:

6.55 - 6:57 - 6:54 - 6:53 - 6:34 - 6:28

Då kände jag att det började gå alldeles för fort så sjunde kilometern dämpade jag farten och kom upp på 7:26 för att dämpa ytterligare lite grann den sista biten in i mål. Det här gick för fort för mig, men det blir nog ett bra komplement för mig i min träning
att köra en lite snabbare träning ibland med dom här lätta Adidas Adizero. Så får det väl bli Acics 2100 på lite längre turer.    


 

Tiderna kryper neråt

Min bästa kilometertid på en tävling en gång var nog 4.37 ungefär på millopp i Sollentuna, måste varit 1998 när jag var 54 år, och då hade jag bara löptränat drygt ett år. Sen dess har tiderna bara blivit allt sämre, men i år verkar det ha vänt neråt!

Mina kilometertider därefter har bara stigit, för att ofta ligga mellan 7.30 och 8 minuter per kilometer poå träning och lite snabbare på tävling. På maran 2013 var genomsnittstiden 7.30 per kilometer. Började väl förstås alldeles för snabbt, kanske på 6.30 för att hamna en bit över 8 på slutet.

Nu när jag kollar mina träningstider under januari och februari fram till i dag, 7 mars 2013 ser jag direkt at min i år ovanligt regelbundna träning verkar ge resultat på löptiderna. Dom låg ofta på 7.30 i början på året för att långsamt krypa neråt, jag blir så glad när snittet på en löprunda ligger på 6.55. Där har jag hamnat flera gånger nu.

Hoppas formen håller i sig så att jag slipper skador. Dagens löprunda jag ska ut på nu blir lite längre, 2-2,5 mil. Jag får se vad jag orkar hålla för tempo så här på förmiddan!      

Undrar om jag har malaria?

Fina snöfria skogsvägar

Jag blev lite rörd när Anders undrade om jag skulle vara med på Yours Truly i år, det internationella ultraloppet om 50 km som går nu på söndag. Han tror mycket om mig, men nej, jag hade inte planerat att vara med i år.

Jag har på snöiga skogsvägar utanför Sala deltagit tre gånger, vid 65, 66 och 67 års ålder och har då med råge varit äldst vid alla tre tillfällena, de flesta deltagarna är 35-45. Så blev jag förkyld förra året och ställde in och i år har jag inte tänkt tanken ens innan Anders frågade. Så dumt, jag hade ju kunnat vara med i år, men då hade jag behövt förbereda mig på rätt sätt.

Nylagd asfalt på cykelbanan

Annars hade det varit perfekt i år när det är barmark. Det har varit jobbiga förhållanden varje år tidigare, 5-10 cm nysnö att pulsa i, kanske att jag kunnat slå mitt gamla rekord t.o.m. med barmarkslöpning.

Men samtidigt är jag snart 70 år! Svårt att inse men så är det så jag gör nog rätt i att avstå fast jag inte känner av några krämpor alls och tvärtom är i riktigt bra form i år. De flesta av mina ålderskamrater har en massa smått och gott att dras med, knän, höfter, ryggen, diabetes, hjärtat, lungorna.... Och jag känner absolut inga sjukdomssymptom alls!

Det är där malaria kommer in. Under den första sjukdomsfasen av malaria känner man absolut inga symptom alls, det är ju klockrent min situation. Så det är tur att jag inte springer Yours Truly på söndag med malaria i kroppen.      

Lite statistik

Eftersom träningen inför årets Stockholmsmara so far går så bra har jag satt upp ett mål för Stockholmsmaran på 4.55! Tufft mål för mig, det var länge sen jag hamnade där. Vad skulle det ge för resultat i min klass tänkte jag? I klassen 70+ 

Nu är det visserligen för det första märkligt att inse att jag tillhör den klassen, men så är det ju och när jag kollar resultaten för 2013 ser jag att min måltid skulle ge mig ett resultat runt 20 ungefär i den klassen. Och med fjolårsresultatet på 5.09 skulle jag hamna på plats 35 ungefär. Nu blev jag imponerad på mig själv! Är det inte fler i min ålder som är kvar på löparbanorna?

Några av 70+:arna som hamnade först i resultatlistan hade väldigt bra tider, en var tom under fyra timmar, så det är säkert en massa gamla elitlöpare jag kommer att tampas med, men efter dagens koll i gamla resultatlistor fick jag ännu mer råg i ryggen.  

Lördagen den 31 maj på min 70:årsdag går jag om inte för seger så i alla fall för ett toppresultat i klassen 70+ och nu ska jag vässa mitt träningsprogram.

Måste surfa på den här vågen

Ser snopen ut - redan hemma?

Kortvända idag - 8 km, rätt medioker (lusig) fart, 7.15-7.20 per km sisådär, men riktigt bra känsla i benen!

Så här års brukar jag känna mig som att jag springer med träben men det känns alltså förvånansvärt bra. Farten en bit över 7 minuter i snömodd visar väl på att jag fortfarande kan komma ner på en bit under 7 minuter när träningsperioden är klar i mitten av maj.

Lite stöddig sätter jag redan nu upp ett tidsmål på 4.55 på Stockholmsmaran 31 maj, det har jag inte klarat sen 2008!

Banne mig det känns bra!

Nu har vädret varit helt OK flera veckor, pendlat mellan 5-6 minus och uppåt noll. Kanske tom en plusgrad idag för jag blev otroligt svettig på dagens runda. Jag brukar aldrig ha på mig för mycket, men idag körde jag med två lager underst, sen en lite varmare tröja och en tunn ofodrad över alltihopa, men det var på tok för mycket.

Det hade kommit några centimeter snö och det blir genast svårt att springa, man halkar nån halv centimeter hit och en halv centimeter it. Jag hade tänkt springa 20 km men kortade turen till 14 km, det hade jag aldrig gjort för 10 år sen, men nu är jag inte lika noga. 

30 km förra veckan och det ska väl bli ännu mer den här veckan! Jag är riktigt nöjd med träningsläget.   

Löpbandet vs joggng utomhus

Nu sen snön och kylan till sist kom i början av januari 2014 har jag sprungit en hel del inomhus på löpbandet hos Actic. Fint att man har den möjligheten, men det är inte lika roligt. Fördelar och nackdelar:

När man blir äldre blir balansen sämre. Jag blir sjuttio inom några månader och det är nog ingen tillfällighet att jag ramlat omkull lite oftare nu än i yngre dar. Man var väl snabbare att parera en halkning då så det är ju en uppenbar fördel att springa inne på löpbandet. Att man minskar risken att halka omkull alltså. Men även på löpbandet får man allt vara alert och hålla balansen. Youtube har hur många klipp som helst när folk inte varit uppmärksamma utan farit i golvet. Det här har INTE hänt mig än så länge:        


En bra sak med löpbandet är att jag springer fortare där än utomhus. Fortare  men inte så långt och det är ju också en bra variation i träningen.

Idag blev det en mil utomhus, 2-3 minus är en bra temperatur. Mycket roligare löpning, men lite lätt småhalt. Varje steg halkar en halv centimeter, så det blir lite struttig löpteknik.

Båda har sina för och nackdelar, men det är klart att utomhus normalt vinner!

Ny träningsidé

Löpbandet är OK när det är halt ute

Jag tränar lite som författaren och marathonlöparen Haruki Murakami i år. Nu försöker jag med ett träningspass varje dag.

I hans bok "Vad jag talar om när jag talar om löpning" skriver han om sin dagliga löpning med en träningsfri dag i veckan. Oftast springer han ung. en mil om dan alltså 6 mil i veckan. Värt att testa!

Actic Training Circuit, cirkelträning är bra för ryggen

Så jag tänker mig nåt liknande och kanske hellre 5-6 kilometer ibland än inget alls. Och så fortsätter jag med spinning en dag och cirkelträning en dag. Vilket skulle ge fyra löpardagar och två alternativa träningsdagar. Nu i vinter mens det är halt och kallt blir det löpbandet även om det är ganska trist, men det är nu som grunden läggs för mina två mål i år Acics Stockholm Marathon och TCS New York City Marathon.

Nu börjar jag bli orolig

Jag har ett tufft år framför mig och behöver all träning jag kan få. Tänkte mig ett par vintermånader med träning som Haruki Murakami. Att springa mer eller mindre varje dag, en timme eller så. Men jag känner mig inte riktigt bra. Förkylningar som aldrig riktigt släpper. Jag närmar mig 70 och törs inte ta för stora risker.

Då är det bättre när man blir störtförkyld en vecka och bra sen, men så här lite smått med lite småont i halsen och småhosta. Småsnorig så att jag har kunnat småträna i alla fall..... Man blir galen!

Det här räcker inte! Jag går och kollar var jag har en handduk om jag skulle behöva kasta in den!

Idag är det lite kallt också så piggnar jag till under dagen blir det löpbandet på Actic.      

Marathonträning och 5:2-metoden

Det går nog inte riktigt ihop. 

Sex månader har jag kört 5:2 och det har gått hyfsat att kombinera med 5:2, dels drar jag ner på löpträningen under hösten och dels har jag inte sprungit så ofta just på 2-dagarna. Men nu efter nyår blir det mer löpning, oftare och längre så det är nog tveksamt om jag kan kombinera träningen med 5:2-metoden. Kanske gå över till 6:1 under en tid?

De gånger jag sprungit på halvfastedagarna har det gått bra, kanske lite kortare vändor och lite långsammare bara, men min 10km-runda har det inte varit några problem med. Hur man känner sig när träningsrundorna kommer upp på 15-20-25 km är väl mer tveksamt, det här blir en tid när jag får prova mig fram.      

  

Stockholm Marathon och TCS New York City Maraton 2014

Jag har gjort det förut, nu ska det ske igen. Jag ska springa två marathon i år.

Jante, jag vet.... Det finns andra som springer både tre och fyra maror, några få springer fler än 10. Och några springer bra mycket längre än dom där futtiga 42 kilometrarna...

Nä det var dumt skrivet, så där ska jag aldrig mer skriva på den här bloggen. Jag ska springa två maror och är alldeles förskräckligt mallig om jag klarar av det. Då blir det mina maror nr 21 och 22.

Träningsläget är rätt OK, jag är bra grundtränad och har inget problem att springa 20 km men mycket återstår till att det ska bli bekvämt med 30 och 40 kilometer. Fint att det är barmark nu så att det går bra att springa. Jag har bara så lätt att bli förkyld så här års och jag törs inte springa med halsont. Efter senaste vändan för ett par veckor sen, 14 kilometer, har jag varit småvissen och det kryper i kroppen när jag ser joggingskorna stå oanvända.

Årets plan:

1. Stockholm Marathon lördagen den 31/5 då jag passar på att fylla 70 år samma dag.

2. TCS New York City Marathon söndagen 2/11

NYC-maran är tänkt att runda av och avsluta min maratonkarriär som inleddes i Stockholm söndagen 7 juni 1998, men så råkade jag se en film "The Spirit of Marathon" från Chicago 2007 och trailern till filmen med samma titel från Rom 2012 och det kanske är så att det inte går att säga redan nu att det tar slut där. En 'lömsk' reklamfilm för att få oss att vilja springa marathon som sätter sig i bakhuvudet. Men det finns inget inplanerat därefter än så länge, så är det.

Jäkla förkylning - jag är löpsugen....