Ovetenskapligt träningsprogram, men ändå. Jag har i alla fall en plan att följa.
Jag kör enligt ett program min mentor Erik Klitgaard gav mig en gång, ett Excel-ark som jag bara modifierar lite i ibland och varierar längder så som jag tror är bra. Helt ovetenskapligt.
Tre gånger per vecka före jul, sen blir det ofta fyra gånger per vecka, ibland fem och då får jag förstås dra ner på inneträningen på Actic ibland.
Kan det här vara ett klokt upplägg när man är 67 år, ja faktiskt 68 i programmets sista vecka. Jag tror det är OK, men självklart kommer jag att lyssna till ev varningssignaler som kroppen kan tänkas signalera.
Det finns dom som är äldre än jag som tränar mycket mer än jag, så unik är jag inte, men dom har nog en bakgrund som idrottsmän, det har ju inte jag. Men det som jag själv tror gör att det går så pass bra för mig att träna så här pass hårt är att jag bortsett från några få övertramp har tagit all träning steg för steg. Satt upp tuffa mål som jag ökat undan för undan, uppnåeliga med regelbunden träning, men inga idiotmål, jag har kunnat nå nästan alla mina mål och flytta fram positionerna undan för undan.
När jag tar mig imål på nästa Stockholms Marathon 2 juni 2012 kommer jag enligt mitt program att ha sprungit etthundrasextiotvå mil och 3 kilometer om jag håller mig till programmet. 162,3 mil. Fan tro't.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar