Träningssläget

Jag springer nog helst i min långsamma, lite tråkiga stil, men häromdan testade jag fartlek. Lite kul är att det ordet har blivit ett låneord i många språk. Det betyder ju att man springer med lite olika hastigheter, spurt fram till nästa träd, lunka en bit sen en spurt igen fram till lyktstolpen. På engelska ger det väl andra associationer, men det finns nu i det språket också.

Jag blir nog ännu tröttare av ett sånt här pass än när jag lunkar på som vanligt 15-20 km eller mer, men det är nog bra att variera sig lite. Och det här ska jag köra regelbundet då och då.

Nu första gången på länge med fartlek fick jag rejält ont i vänster skinka. Nån muskel blev överansträngd så jag har haltat i två dar och låtit bli att springa en dag till, men nu är jag OK att köra igång igen.

Fö skickar jag idag gärna med en länk till min vanliga blogg, Utsikt från torpet, där jag dagen till ära har ett inlägg om New York City Marathon