Björn Ulveus 1980 |
Så det kom att dröja. Efter några månader kunde jag gå runt huset, sen runt kvarteret, sen ända till affären etc. Och började jobba igen, men inte blev det av att träna löpning. Mer än i bästa fall det vanliga lunkandet på lunchen på jobbet, men det var rätt sällan det också om jag ska vara ärlig. Mycket bilåkning i stället med sena kvällar, och jag har lätt att lägga på vikt.
En lördagsförmiddag fick jag för mig att prova en riktigt lång träning, det fick bli 20 km på Rocklunda. Helt utan förberedelser med 5 km som tidigare toppresultat och utan vattenbälte med mig, det gick ju åt pipan förstås. Jag klarade visserligen av det, men kom uttorkad stapplande hem. Och jag lärde mig att man måste förbereda sig om man ska bli långdistansare.
Vi, Margareta och jag, tog oss inte ens tid att vara ute och promenera. Jo möjligen att vi började lite lätt med det alldeles i slutet av decenniet. Jag säger det så får det bli kontentan av min motion under 80-talet: Jag bestämde mig för marathon 1980 och började promenera regelbundet 1989. Fortare än så gick inte min löparutveckling!
Men på 90-talet blev det till slut av. Fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar