Träna på gym

I mitt veckoschema springer jag 2-3 gånger och tränar på gymmet 2-3 gånger per vecka. 4-5 träningar totalt är det vanliga. Styrketräna är så bra så det kommer jag nog att hålla på med långt efter att löparkarriären är över.

 I 50-årsåldern blev musklerna fortfarande större och jag blev allt starkare, men nu vid 67 gäller det mest att hålla förfallet stången. Och det kändes väldigt bra idag. Till sist har jag börjat träna rätt.

Det är så lätt att vi killar (även gubbar) lägger på för mycket vikter och slarvar i stället för att köra med det man orkar och göra rörelserna rätt. Jag har börjat gör rätt nu när Margareta också går på samma gym, hon håller ögonen på mig. Jag såg en ung kille idag, 25?, som gjorde som jag brukar göra, på med extra kilon och sen slarva igenom programmet, men då var Fredrik, instruktören, på honom direkt och gav honom tips.

"Jag krattar löv och gräver i trädgården" brukar jag höra när jag pratar om gym, "det räcker, jag behöver inte gymmet!"

Fel, fel, fel, det räcker inte! Gymträning är något annat och det behöver alla. Ett par hundra i månaden för att må bra och slippa en del ålderskrämpor är billigt. Du som är lite åldersstigen, det är aldrig försent att titta in på gymmet, och på mitt gym, Actic i Västerås, finns det seniorrabatt och på förmiddagarna är det ganska lugnt, mest äldre tränar då. Och det ser säkert ut likadant på alla andra gym också.      

Min dunderkur mot halsont

Halsont? Nej då tränar jag inte. Inte heller om jag har feber. Självklart. Men det är svårt när det bara är så där lite grann i halsen som irriterar, då kan det vara svårt att veta hur man ska göra. Men jag är lite försiktig.

Annars känner jag inte efter så mycket. Ett Vasalopp åkte jag med skavsår, ett annat med blåsor i händerna och jag har provat Lidingöloppet med en lätt stukning i foten mm. Så får man väl bryta om det blir värre, det är min princip. Men med halsont vilar jag och har tagit det lugnt några veckor.

Men nu i fredags tog jag till min hälsokur, min dunderkur: Bastu! Det där med whiskey eller örtte med honung  som en del kör med är bara trams säger en som vet....

Ja, var och blir ju salig på sitt sätt, men efter fredagskuren försvann mitt halsonda helt och hållet. Jag håller mig då  på den nedre laven så att det inte blir för varmt, så sitter där så länge jag kan och sen en liten stund till. En dusch, så kör jag ett varv till, sen var halsen ren och klar som på vilken operasångare som helst.

Träningen idag gick lite segt, det kommer det nog att göra ett tag nu efter det här långdragna halsonda. Jag skulle kört min kur tidigare, men nu är det gjort. Prova bastun när du är hängig!    

Tänja gränser

Nog tänjde jag gränserna lite mer bara för 3-4 år sen, nu känner jag nog efter lite mer.

Förra veckan fick jag ont i skinkan och gjorde träningsuppehåll - förr hade jag nog försökt träna bort det. Och kanske förvärrat skadan.

Den här veckan har jag varit lite småsnuvig, hostat på nätterna och haft en liten lätt känning i halsen. Nog hade jag förr kört på som vanligt och kanske bara förvärrat infektionen så det blivit mer långdraget.

Så tänker jag efter så har jag nog blivit lite klokare, det är dumt att tänja just dom där gränserna.

Men en annan gräns tänjer jag nästa år:

Lördag 2 juni springer jag Stockholm Marathon (anmält och betalt idag)

Lördag 14 juli springer jag Jubileumsmaran (anmält och betalt tidigare)

Två maror på en och en halv månad är väl att tänja lite på gränserna      

Träningssläget

Jag springer nog helst i min långsamma, lite tråkiga stil, men häromdan testade jag fartlek. Lite kul är att det ordet har blivit ett låneord i många språk. Det betyder ju att man springer med lite olika hastigheter, spurt fram till nästa träd, lunka en bit sen en spurt igen fram till lyktstolpen. På engelska ger det väl andra associationer, men det finns nu i det språket också.

Jag blir nog ännu tröttare av ett sånt här pass än när jag lunkar på som vanligt 15-20 km eller mer, men det är nog bra att variera sig lite. Och det här ska jag köra regelbundet då och då.

Nu första gången på länge med fartlek fick jag rejält ont i vänster skinka. Nån muskel blev överansträngd så jag har haltat i två dar och låtit bli att springa en dag till, men nu är jag OK att köra igång igen.

Fö skickar jag idag gärna med en länk till min vanliga blogg, Utsikt från torpet, där jag dagen till ära har ett inlägg om New York City Marathon