Same, same

Isen ligger kvar på Olof Jons

Jag springer gärna samma runda, gång efter gång. Jag vet inte hur många gånger jag sprungit "Bredmossen - Banelund" 12 kilometer. Häromdagen blev det ett varv igen.

Först en bit på vallen längs Olof Jons Damm, sen lite skogsväg där jag alltid är rädd att stuka foten på en rot eller en sten, sen är det skogsväg några kilometer innan det blir asfalt i stort sett hela vägen in till mål.

Sällan nåt spännande som händer, ser knappt en bil. Förutom dom sista kilometrarna längs gamla Avestavägen. Same, same. Men sist hade det hänt grejer!

Hinderbana genom skogen

Först hade ett träd rasat över stigen i vinterstormarna. Spännande! Och sen längs skogsvägen hade man gallrat skogen på ett parti både rejält och snyggt. Man hade sparat lövträden så det där kommer att bli ett riktigt fint avbrott på en av mina bästa joggingrundor. Man kunde tom skymta sjön genom björkarna, det där blev fint, nu kommer jag trivas ännu mer på den här rundan.

Olof Jons skymtar längst bort

Och idag tog jag en annan favoritrunda hemma i Västerås som jag också sprungit hur många gånger som helst: ut till Björnön och ett varv i spåret därute. Träningen mot Stockholm Marathon och Jubileumsmaran rullar på!      
   

Kortbyxor i mars

Det brukar vara nån gång i april som kortbyxorna åker på för första gången så i år var det rekord. 22 mars!

Jag hade inga träningskläder i fritidshuset när jag blev joggingsugen så vanliga fritidskortbyxorna fick duga och så tog jag en runda på skogsvägen där det var minst risk att möta någon. En snygg jacka hade jag men jag såg nog inge vidare ut i mina kortbrallor.

Men strunt samma, nu är kortbyxsäsongen invigd även om det kommer många bakslag än förstås. Och vinterjoggingen på Gran Canaria räknas inte.

Kortbyxpremiären var idag 22 mars. 6 km till Älgudden. På Grossmossen simmade några svanar, men tranorna har inte kommit än.

Igång igen efter träningsuppehåll

Det är kanske nyttigt ibland med ett träningsuppehåll, men tre veckor var lite för mycket.

Jag var uppe på 2-milsvändor när förkylningen slog till och i förrgår var det första gången jag vågade mig ut att springa igen efter att ha blivit frisk. Jag tänkte ta en 2-milare direkt men ångrade mig i dörrn och valde min kortvända i stället. Vilken tur!

Visserligen hade jag fem pannkakor i magen, men så segt att springa som då har det nog aldrig varit. Tur att jag inte tog 2-milsvändan. När jag kom hem deppade jag en stund - nu får jag nog inte upp flåset mer.

Men redan idag, andra gången efter förkylningen, när jag på nytt tog kortvändan var det lättare att springa.Jag kör nog några kortvändor till innan jag lägger in långloppen, men visst kommer formen tillbaka.

Jag ligger 43:a på kommunlistan hos jogg.se efter mina två kortlopp, men jag ska jobba mig upp till topp10 där jag hör hemma!