 |
| Starklar |
Jubileumsmaran 14/7 var ett riktigt kul lopp. Hundra år sen på dagen och tom på minuten startade vi. Det är över en månad sen nu, hög tid att göra en återblick:
Jag var nog lite fundersam om jag skulle orka två marathon så tätt på varandra, Stockholmsmaran i juni och den här maran 6-7 veckor, men det gick hur bra som helst. För en gångs skull kunde jag hämta nummerlappen dagen innan så det blev lite lugnare då loppet skulle gå.
På bussen till Stadion råkade jag hamna bredvid en gammal elitlöpare, det var ju kul. Jan-Ivar Westlund var med på VM i Helsingfors -83 och var fyra i Stockholm -82, nu siktade han på fyra timmar.
 |
| Starten har gått för andra startgruppen |
Jag trodde det skulle vara kaos i starten men det gick utan problem och vädret var nästan perfekt den här gången. Ut till Sollentuna för att runda Marathonmonumentet och så tillbaka på samma bana. Det var första gången jag sprang ett sånt lopp, men det var ju kul att se täten och jämföra deras fart med lunken det är i bakre klungan. Massor av musik, löpare och funktionärer i gammaldags kläder och en bana som nästan till 100% stämde med den ursprungliga, det var en förmån att få vara med.
 |
| Nu är jag i mål |
Tillbaka på Stadion kunde man välja att springa till höger och ta samma längd som det hade varit 1912, eller att ta till vänster och springa en extrasväng så att det blev den rätta sträckan, 42,195 km. Jag hade tänkt ta till höger men kände mig så pass stark att det fick bli en riktig mara. På 5.11 dvs 12 minuter sämre tid än mardrömsloppet i juni, det kan man ju fundera över.
Och dan efter var det party för alla löpare på Stadion, tänk att man fick vara med på det här jubileet!
