Sista träningspasset klart

Valhallavägen

Stockholm Marathon 2012 på lördag - here I come!

Skadefri och inte en enda liten krämpa att skylla på. Jag har sprungit för lite men ändå mer än både förra och förrförra året. Det här får duga, jag är nöjd. 50 mil i år varav 30 de sista två månaderna.

Under träningsperioden har jag varit förkyld ett par tre gånger och haft två magvändor, är det ett tecken på att man blir mer infektionskänslig vid stigande ålder? Eller kanske vid stigande visdom?

Träningsfarten ligger stadigt över 7 min/km nu, ofta 7,5 min. När jag sprang min snabbaste mara 1999, 55 år, hade jag en medelhastighet på 5.80 nånting, nu på lördag är jag glad om jag vid 68 år klarar 8 min blankt. I så fall skulle det bli en tid runt 5 och en halv timme. Jag är realist och sätter upp det som mål.

Vädret på lördag ser ut att bli kallt och regnigt, det sämsta väder jag nånsin haft på en mara. Hoppas SMHI för en gångs skull har fel i sina väderprognoser...

Möjligtvis en 2 km uppmjukning på fredag, annars är träningen inför Stockholm Marathon 2012 klar!    

En vecka kvar

Stockholm Marathon 2012 blir min 14:e i Stockholm och min 18:e totalt.

Förberedelserna har gått rätt OK, och under april och maj har jag sprungit mer än de senaste åren, lovar bra inför examensdagen. Men så var det den där magsjukan mitt i alltihopa! Det blir väl knappast personligt rekord.

Och så ser jag på väderprognosen att det är lite osäkert med vädret. Fredan är buskallt i Stockholm - 5 grader och regn! Lördan ser lite bättre ut, runt 13 grader och uppehåll. Skulle det bli så, så är det nästan optimalt även om jag föredrar 18-20 grader.

Sista veckan blir det några kortvändor, 8 km i kväll eller i morgon bitti och 5 km på ons/tor är allt jag tänkt springa. Sen hoppas jag min träning ska räcka för en tid mellan 5.15 och 5.25.
         

Ner som en pannkaka...

Man får ju inte förhäva sig, det straffar sig alltid. Men så sent som på söndagsrundan kändes det bra, jag kände mig hur stark som helst. Två mil på söndan och totalt 5 för den veckan. och två 6,5-milsveckor dessförinnan. Så jag tänkte mig en lite lugnare vecka den här veckan, Stockholmsmaran närmar sig.

Och lugnare kommer det att bli. Jag låg och vred mig under natten och när morgonen kom gick jag ut för att få lite frisk luft, men blev det en pizza i trädgårn i stället. Vad är detta, det var väl onödigt. En lugn vecka med lite småjoggning hade jag tänkt, men nu går jag ju bara och blir dränerad på de krafter jag byggt upp!

För elva år sen var det något liknande, en dundermagsjuka tre veckor innan start. Jag repade mig inte den gången till starten så nu är jag lite nervös för hur det här ska gå. Jag kan bara hoppas att det är lindrigare den här gången. Men jag kommer aldrig mer säga att jag är stark.      

Gud så stark jag är!

Hemma från min andra långträning, tre mil, var det det första jag sa när jag hem. Ingen annan säger det så jag får peppa mig själv med några klappar på axeln. Bra jobbat, Örjan!

Så många av mina bekanta har krämpor både här och där. Ett knä krånglar. Eller ryggen. KOL. Diabetes. Eller så är dom bara lite för tjocka rent ut sagt så dom inte orkar motionera så mycket.

En bekant, sju år äldre än jag, blir allt sämre i den där sjukan som sätter sig på huvudet och personligheten. Han kan nog inte springa maran i år fast han är sån naturbegåvning, jag har aldrig lyckats ta honom.

Och så är det min spinningkompis som är den mest vältränade av oss alla seniorspinnare. När vi går där med runda magar har han en kropp som en 30-åring, stark och smidig, men han trillade dit på en stor hjärtinfarkt. Det kommer att ta tid innan han är tillbaka förstås.

Och jag sitter nu här efter en tremilsrunda och har absolut inte ont nånstans i hela kroppen, det bara kryper så där skönt i benen som bara vi långlöpare får vara med om. Och i morgon förmiddag tar jag ett pass med styrketräning på Actic och rundar av med en bastu. Så kan jag slappa på lördag och helga vilodagen på söndag med en tvåmilsrunda. Man blir ödmjuk i den här åldern, men eftersom ingen annan säger det så säger jag det igen:    

         Bra jobbat, Örjan!  Gud så stark du är!